onsdag 25 januari 2012

She knows who she is.





I was gonna love you till the end of all daytime
and I was gonna keep all our secret signs and our lullabies
I was made to believe that our love would grow old
we were gonna live in a treehouse and make babies
and we were gonna bury our ex-lovers and their ghosts
baby we were made of gold

Vad mycket tid det spenderades i telefon i kväll, uppskattat.
Ibland behöver man någon annan, som bara kan säga något annat, än alla andra.
Och kanske kan jag börja släppa idén av allt nu, blicka framåt på riktigt & låta det som blir bli.
Jag kan inte förändra människor, och det är egoistiskt att tro att man kan, man ska inte. 
Finns det så finns det, känner man så gör man. 
Han säger alltid "det blir alltid som man tänkt, tokfrans", upp till bevis, min tokfrans.

Imorgon kommer Kajsa & Olof. Ska klappa på magen & prata om allt annat är allvarliga saker.

Och med det säger jag godnatt. Kanske, med lite tur, får jag sova mer än mina 4 ostadiga timmar jag snittat de senaste veckorna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar