Jag har alltid hävdat att vi inte är gjorda för en & samma människa. Att drifterna, önskan att föröka sig är för stark & att spänningen, som är en stor drift i människan, är för stor.
Men jag har väl kanske inte vetat bättre. Sex är fantastiskt roligt, att prata om, spela på och framför allt utföra. Har det senaste dygnet fått en hel hög av bevis på att vill jag ha närhet, intimitet & sex är det bara att "säga till", men jag vill inte. Inte med någon av er, hur intressanta, snygga & roliga ni än är. Jag vill ha han. Han! HAN! Min.
Har inte vart kåt på två veckor, inte en gång sedan han stängde dörren & lämnade mig här igen. Men blundar jag känner jag doften av hans hud, hur han smakar & ljudet av hans röst.
Är det såhär det känns alltså? Att vara menad för en & samma människa?
Är det det som händer mig?
Att allt som kallas drift & behov dör när han inte är i närheten av mig?
Spännande.
Och det mest skrämmande av alltihop, att jag kanske aldrig mer får känna det igen. Han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar