I know you´ve been hurt.

I don't wanna waste another day stuck in the shadow of my mistakes

Det känns som att någon legat på min kropp alldeles för länge. Det sticker & det kittlas i varenda lem jag har. Antagligen är det bristen på sömn som gör det. Att jag inte kan slappna av, inte har förmågan att blunda. Alla bilder som bara flyger omkring i huvudet på mig så får jag sluter dem. Jag blir spyfärdig & ögonen tåras. Resten av tiden känner jag ingenting. Jag är död. Död inombords. Och jag längtar lite till dagen då det här faktiskt sjunker in, då jag förstår, så jag bara kan få bryta ihop & gå vidare.

Gymmet öppnar om fem timmar. Det är min räddning just nu. Och mina fantastiska vänner.

Jag hoppas det här är min sista skopa av karma. Att det här var nådastöten av min resa & allt jag tagit lärdom av & förändrat det senaste året. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin vara en människa man inte kan lita på igen.

Nu. Sömntabletter. Lugn & ro.
Så kanske jag får ett par drömlösa timmar.