Efter regn kommer solsken. Krävdes 1 1/2 timma i telefon med min andra hälft för att vända upp & ner på pannkakan. Suttit på balkongen i strålande sol, pratat oss ur misärer i våra liv & garvat åt gamla meriter.
Nu har vi iaf resten av livet utstakat för oss & rent krasst så längtar jag efter året vi fyller 30!
Konstaterade att vi är jävligt skönt osköna. Någon ska ju vara det också! Och om en vecka sitter vi ihop igen, en helg i Stockholm är precis vad vi behöver!
Nu har jag enmansfest. Bra musik, cola light & solen gör den perfekta uppladdningen på denna söndag som kanske kan sluta hur som helst? Ska i vilket fall om dryga timmen åka in till stan för att möta upp Amandorna. De ska göra ett lite stopp i storstan innan de ska till varmare breddgrader, de jävlarna.
Alltså, just nu kan jag bara skratta åt allt "elände". Vad fan pysslar man med egentligen? Livet är alldeles för kort. Och det är alldeles för mycket roligt som passerar under tiden man analyserar & grubblar över saker som bara tar onödig energi. Kanske dags, att även jag tar mig ett ordentligt kik i spegeln & inser mitt egenvärde. Jävligt lätt att säga till andra, be dem vakna upp ur sina dimmor & ta sig en funderare. Men att göra dig själv - där försvinner karaktären. Jag har fan bara ett liv, det jag lever nu, när ska jag inse det?
Dags nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar