But right now
Everything is turning blue,
And right now
The sun is trying to kill the moon,
And right now
I wish I could follow you
To the shores
Of freedom
Where no one lives
Fick några fina timmar i solen med Josef. Alltid lika roligt att höra vad han gör, vad han planerar & är på väg. Intressant & speciell människa. Att vi, trots att vi setts så sällan sen vi lärde känna varandra, fortfarande ser till att ses när det finns möjlighet uppskattar jag. Jag uppskattar honom.
Mina halvtimmar med Anna ger så otroligt mycket. Även om jag hälften av gångerna går dit är helt slagen ur skorna för det är en dålig dag med halsen & utan någon som helst ork att syssla med det vi gör så försvinner de känslorna så fort jag sätter min fot i rummet. Vilken fantastisk människa hon är, och helt ärligt mer min psykolog än min röstpedagog. Behöver nog lite av båda. Och jag tar verkligen till mig & försöker tänka på allt hon vill att jag ska tänka på för att någon gång bli frisk från knutorna.
Vet att jag lagt upp några klipp på gamla bloggar när jag & Uffe spelar/sjunger. Kanske man lägger upp något här med, så man kan gå tillbaka & höra hur man lät en gång i tiden. Var ju hos läkaren förra veckan & det konstaterades att jag fortfarande har knutor kvar, var lite mer hoppfull än så, men det är bara att ta det för var det är, hålla i mina hästar & lära mig lite mer om tålamod. Jag vet att det här kommer bli fantastiskt bra i slutendan. Jag blir mer & mer medveten om vad jag gör & hur jag ska göra. Och framförallt mår jag så mycket bättre i själen sen jag tog tag i hela den är processen.
Har nu packat ihop hela mitt bohag här i Huvudsta. Sitter & väntar på svar från Kombo-Oskar om han kan komma & hämta mig ikväll. Dags att tag i allt hemma & hela helgen är full med jobb & annat roligt så i morgon är mer eller mindre enda dagen som jag har tid att komma mer i ordning. Badrummet ska trots allt vara klart på fredag så jag klarar mig de här dagarna. Känns lite sorgligt att lämna min fina familj här i Solna, tre härliga tjejer som livat upp mig i min ensamhet de här veckorna! Tack, tack för det.
Och tack, såklart till Robin, att du velat låna ut ditt rum till mig. Det var ju vårt rum under ganska många månader så har verkligen känt mig hemma här. Men nu är tiden inne, blicka framåt & pyssla runt det som är mitt. Vem vet, jag kanske sover här igen om inte allt för länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar