Ett år sedan.

Quiet eyes and quiet thoughts
Creeping up on you
Push them out and move along
And I would if I were you

Let your guard down 
With the night
Lay regrets down
And your whys

It’s more than life 
It’s more than this
It’s more than I have

Även om jag stängt ner alla mina gamla bloggar så kommer jag fortfarande åt dem & kan gå in & kika då & då. Vandra minnesstigen, läsa & begrunda. För ett år sedan gick jag genom den största förändringen i mitt liv, på den här ön framförallt. Lite innan, lite efter, men framförallt här.


Skrev då : "Pia har gått bort och återupplivats. Jag hoppas jag är stark nog. Precis som jag sade idag under den bästa promenaden på länge : stark nog, att vara den människan jag blivit, även när en människa som triggar igång mitt destruktiva beteende valsar in i mitt liv. Upp till bevis. Väkommen Pia. Ditt nya jag ska vara här för att stanna."

För ett år sedan bestämde jag mig. Att lämna mycket gammalt bakom mig. Att börja om. Att "man up".
Vågade bli kär, släppa in en ny människa i mitt hjärta & visa allt, mörkaste hemligheter & ljusaste stunder. Jag stod upp för skiten jag gjort & sagt. Lät karma slå mig i ansiktet & rida ut stormen.

Jag hade ett litet "återfall", en halvårskris, som tyvärr förstörde något fruktansvärt fint i mitt liv & jag förlorade min dåvarande stora kärlek & trygghet. Men jag tog mig genom även det.

Nu står jag här - ett år har gått, jag överlevde, starkare än någonsin. Saker känns mer idag, än vad det gjorde innan jag blev den jag är nu. Men från att ha kommit från en plats där endast nålen på en tatueringsmaskin får än att känna något så välkomnar jag det med öppna armar.

Så nu fortsätter vi.
Har många gånger varit fruktansvärt nära på att falla in i gamla mönster. Gamla beteenden.
Men jag är mer än så. Och det är en trygghet ingen kommer kunna ta ifrån mig.