Lars Winnerbäck, Live i Linköping, inspelad i September 2003.
I den här videon spelas en av mina favoritmelodier. Den första låten jag lärde mig på gitarr.
Den första låten jag var olyckligt kär till.
Året var 2003 & jag var nyss fyllda 16 år, hade tandställning, var kär i Fredrik & hade precis börjat på musikgymnasiet på Folkungaskolan. Ca 45 sekunder in i den här inspelningen får man se just den tjejen, med armarna kring sin vän Simon & sin pojkvän. Så otroligt lycklig.
9 år senare. Så har jag sett flertalet konserter med Lars Winnerbäck, hur många vet jag inte, tappade räkningen för väldigt länge sedan. Om 78 dagar, så ska jag få se honom igen, spela på hemmaplan, Vidingsjö Motionscentrum i Linköping, tillsammans med Robin. Som jag längtar.
Att få dela den här upplevelsen tillsammans med honom. Att få se Lars.
Det är så mycket minnen & känslor bakom denna artist.
Han är en fantastisk musiker & textförfattare. Och han kommer alltid betyda något alldeles
speciellt för mig.
Sitter i sängen & småler åt allt som kommer tillbaka.
Turnépremiären i Konserthuset, då man fortfarande hängde på Lunarstorm, hade t-shirtar med texten "bröst & bringa som en frukostflinga" på, stod längst fram & bad om plektrum & sjöng av hela hjärtat.
Mina målbrotts kusiners massaker av "Hugger i Sten" ute på mormors land.
Vätternfestivalen med Kisa-gänget som slutade med att jag fastande vid kravallstaket & fick avsluta konserten i sjukhustältet bakom scenen. Kalas-turnén i Stockholm med Fredrik, då han slängde ut sin keps i publiken & jag lyckades fånga den. De tre konserterna på Hultsfred under 20-års jubileet, "har vi några från Linköping här?!". Invigningen av CC, Thåströms gästspel & den häftiga stämningen. Första konserten efter Daniels död & gruppkramen & tårarna när han spelade "En tätort på en Slätt". Storsjöyran med Tania, då man var så stolt så stolt som östgöte & skrek av glädje då jag såg Ekholmens Centrum-skylten i Söndermarkenfilmen.
Tack för allt.
Så enkelt, tack.
| du får om du vill det blir trångt för min soffa är smal men den rymmer en dans |
Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig
Du är så jävla äcklig som människa. Om du tänker efter vad du gjorde mot Linus och Sofia när de precis hade träffats. Tror du att deras vänner (vi) tycker synd om dig just nu? Jag tror (eller vet) att de/vi sitter och gottar oss och skrattar åt dig just nu!
SvaraRaderaFör det första, grymt omoget skrivet, för det andra kallar man inte någon annan människa äcklig, för det tredje så vem du än är så finns det gemensamma vänner mellan dom/oss alla som älskar Pia för den underbara människa hon är så tydligen känner inte du henne. Jag skrattade när jag såg det här för jag tycker det är pinsamt av dig.. Väldigt elakt att önska någon nåt ont eller må bra av att någon annan mår dåligt! Du kanske borde prioritera om lite vad du göttar dig i. Typ va glad över att L&S har ett bra förhållande som vi andra faktiskt gör.. även Pia! Väx upp!
Raderahar du inget vettigt att säga, var då hellre tyst, eller våga iaf skriva under med ditt namn..
SvaraRaderaOj oj vilken liten, svag och framförallt omogen person som måste skrivit detta..
SvaraRaderaSäger som Rebecka; du kan inte känna Pia för då hade du vetat att hon är en ÄCKLIGT bra och ÄCKLIGT snygg och ÄCKLIGT fin och snäll person ;)
Det är skönt att vi inte är 20 längre så jag kommer inte ens fråga Pia vem som kan ha skrivit detta, det spelar så liten roll. Sånt här hat visar enbart på avundsjuka, läs Zlatans bok, den som är mest hatad är också oftast mest älskad av de som förstår bäst. Det kallas avundsjuka..
Det här med anonyma kommentarer alltså...
Pia, ses om två veckor! Puss