Hope everything´s gonna turn out right.

And the tears come streaming down your face 
When you lose something you can't replace 
When you love someone but it goes to waste 
Could it be worse?

Midsommarafton 2012, på en solig balkong i Stockholm.


Hur sätter man ord på den här dagen, en dag som man egentligen inte skulle vilja finnas?
En dag som man skulle vilja fira med nära & kära, en dag fylld av kärlek, samhörighet, musik, dans & glädje. En dag, som de senaste tre åren har vart fruktansvärt svårt att slå sitt huvud & tankar runt.

Midsommar för tre år sedan låg jag & mina kollegor i Almedalen. Vi lekte "chicken in the henhouse", åt midsommarlunch på jobbet, tappade nycklar i brunnen vid Donners, hade en tjejutgång & dansade i långklänning hela natten.

Samma midsommar för tre år sedan var ett grabbgäng på Öland, levde livet med vänner & sommarsol. Den natten medan jag snurrade i livets rus på dansgolvet på Gutekällaren blev det slagsmål på strandpromenaden i Köpingsvik, samma natt urartade det slagsmålet & någon valde att dra kniv i tumultet, samma natt valde någon att avsluta en annan ung människas liv. Samma natt klev en ny ängel in i himlens portar, samma natt förlorade vi Daniel.

I dag, 3 år senare har jag varit på gymmet, ätit midsommarlunch i solen & läst bok på balkongen.
Jag väljer att sitta ensam, för att göra planer för denna dag har vart så oerhört svårt, fortfarande är för svårt. Speciellt ensam.

Att sätta ord på det som känns, det som varit, det som är, går knappt.
Det hatet som fortfarande bor i mig, mot de personen som lekte Gud för ett ögonblick & tog en annan människas öde i sina händer, går fortfarande inte att beskriva. Den saknad & vanmakt att vara de som fortfarande går på denna jord, istället för honom. Den kärlek, de minnen man så heligt bevarar & glorifierar. Och vetskapen om, att han hade velat ha oss alla samlade en dag som denna, hur han hade velat att vi hade firat tillsammans, skrattat, lekt, sjungit & levt livet. Vi vet det Strålis - vi vet att du hade firat med oss. Vi älskar dig för det.

Dåliga samvetet för att jag inte riktigt kan.

Ta hand om varandra. Berätta för de dina hur mycket du älskar dem. Glöm aldrig bort att idag kan vara den sista dagen & njut av livet. Ta vara på det. Gör det mesta av det. Finns det något du inte trivs med, ändra det. Välj en ny väg. Gör något oväntat, spontant. Bli kär. Dansa. Res. Ät gott. Säg igen hur mycket du älskar din familj, dina vänner, dina husdjur & din livskamrat. Sörj. Fira. Begrunda. Tänk efter. Sakna. Ta vara på varenda sekund. Omfamna varenda känsla i kroppen. Fundera på varför du känner så, det är okej.

Säg hur mycket du älskar de dina.
Och ta bort de människor som stjäl din energi till förmån till de som verkligen vill ha den.

Livet är för kort.

Oh, we never know where life will take us
We know it's just a ride on the wheel
And we never know when death will shake us
And we wonder how it will feel, so

Good-bye, my friend
I know I'll never see you again
But the time together through all the years

Will take away the tears

It's ok now
Good-bye, my friend