barely surviving has become my purpose, cause I'm so used to living underneath the surface

"...If I could just see you
everything will be alright
if I see you
the storminess will turn to light


and I will walk on water
and you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright..."

Orden som bara ligger & kliar i fingrarna. Allt som bara vill ut, ut, ut!

Robin kom förbi igår, några timmar på dagen. Höll om mig, tröstade, pratade, skojade & tröstade lite till. Resten av dagen spenderade jag i sängen, tog mig inte upp. Och på natten efter att han slutat jobbet kom han tillbaka. Vi kollade film, lyssnade på musik, skedade & sov i varandras armar. Hade inte velat ha någon annan här än han igår. Trots allt, allt jävla skit & turer fram & tillbaka. Så finns det ingen, ingen i dagsläget som ger mig det han ger mig. Hans mun på mitt nyckelben, armar runt min lilla kropp, hans mumlande ord mot min hud & kroppsvärme. I går, när jag behövde honom som allra mest, stod han här som en klippa i stormen, och inget gammalt betyder ett skit då. Tack.

Nu ska jag ta mig till kanske det enda stället som kan få något att kännas bättre just nu. Gymmet.
Har vart läskigt mycket frånvaro från min sida senaste veckan, ändring omgående. Blir ett benpass & lite mage. Bara få röra på mig, rensa huvudet.

I kväll ska jag gå visning för Panos Emporio på White Room.
Något som jag verkligen ser fram emot. Något spännande & annorlunda. Wish me luck!


Livet är så jävla orättvist så jag vill kräkas.

Barely surviving has become my purpose, cause I'm so used to living underneath the surface